Är det verkligen bättre att fly än illa fäkta?
Tänk att det kan gå så snabbt.
I ena stunden är det varm och mysigt.
Och helt plötsligt är det kallt och ensamt.
Bara för att jag råkar ställa en fråga!
Kanske är det så att vi uppfattar samma sak på olika sätt.
Men det känns som att han inte vill ta tag i frågan.
Som att han tycker det är jobbigt och vill undvika den.
Och då blir jag sårad.
Det är väl A och O att man i ett förhållande ska kunna
ta upp saker som uppfattas som jobbiga, som ett problem.
Eller?
Varför fly undan vissa saker?
Då ligger dom ju och gror till sig och blir bara större och större.
Men det är lättare att springa ner till Hemköp och köpa frukost.
Så nu sitter jag här ensam med min kopp kaffe och är ledsen.
Och fundersam. Och besviken.
Jobbigt!
Kommentarer
Trackback
