En av mina största ovanor är att jag gillar att klämma finnar. Låter rätt äckligt eller hur! Men jag klarar liksom inte av att se dom bli större och större, äckligare och äckligare.

En annan ful ovana jag har är att alltid rensa öronen varje morgon. Känns fräscht, men otroligt onödigt och dåligt för öronen. De säger ju att saker som är mindre än en armbåge inte ska in i örat *skratt*

Det hade jag velat se.

Biter även på nagelbanden. Har annars lätt för att få långa och starka naglar, men kan inte låta bli att "tugga" på nagelbanden när jag blir nervös.

En rätt så ful ovana jag har är att för det mesta ta saker som motgånger. Uppfatta saker som jobbigare än vad de egentligen är. Eller förstora upp saker, som egentligen inte betyder något, till extremt stora saker. Och det är en ful ovana som jag verkligen försöka arbeta bort.

Har inte varit så extrem innan, men började må dåligt för ca ett halvår sedan. Sedan dess har allt känts jobbigare, tuffare och svårare än vad det varit innan.

Jag tappade helt självkänslan, vilken jag försöker arbeta upp igen.

Så sakta men säkert hoppas jag att jag ska arbeta bort den sistnämnda och absolut fulaste ovanan jag har. För den gör det bara svårare för mig själv och för folk i min omgivning (bl.a. min sambo, min familj och mina kollegor).