"Vänskap är en typ av social relation, i vilken de båda parterna hyser ömsesidig tillit till varandra"

Så förklarar wikipedia ordet VÄNSKAP.

De skriver även att en vän visar följande på ett enhetligt sätt:

• Tendensen att önska det som är bäst för andra.
• Sympati och empati.
• Ärlighet, kanske i situationer där det kan vara svårt för andra att säga sanningen, särskilt när det gäller att peka ut de upplevda fel av en motsvarighet.
• Ömsesidig förståelse och medkänsla.
• Förtroende för varandra (kunna uttrycka känslor - inklusive den andras handlingar - utan rädsla för att bli dömd), kunna gå till varandra för känslomässigt stöd.
• Positiv ömsesidighet - en relation bygger på lika givande och tagande mellan de två parterna.

Nu på senaste tiden har jag funderat mycket kring det där med vänskap.

Vad har jag för vänner?
Vilka är vänner och vilka är "bara" kompisar?
Vilka finns där när jag behöver dom?
Vilka finns jag där för när dom behöver det?

Det jag kommit fram till är att jag inte har så många bra nära vänner. Det kan låta konstigt, men jag har nog inget behov av dom heller, i alla fall inte för tillfället.
Istället för nära vänner har jag en underbar relation med min mor och min syster.
De är som både min familj och mina vänner. De finns där vad som än händer.
I både skratt och tårar.

Visst har jag kompis-relationer som jag hoppas kunna utveckla till vänner.
Visst har jag nå

 

gon vän som jag hoppas kunna utveckla en närmre relation till.
Men tiden får visa.
Och visst har jag lärt mig att inte ställa för höga krav på mina "vänner".

Visst kan jag sakna att ha vänner från barndomen. Folk som känner en sen gammalt, som man upplevt saket tillsammans med. En person som alltid funnits där.
Men en sak är ändå säker - att jag hellre har få nära vänner än 1000 ytliga kompisar.


"Den som håller sig god vän med alla är inte vän med någon.."