På väg i rätt riktning?
På ett sätt önskar jag att jag kunnat radera gårdagen från mitt liv.
På ett annat sätt önskar jag att gårdagen var en rejält vändning.
Att alla de känslor, som rördes om och bubblade fram, ska leda
till något bra. Till något hållbart och slitstarkt.
För jag älskar honom så mycket att jag inte vet var jag ska bli av. ♥
Dagens tankar kring... delaktighet
Vad är DELAKTIGHET egentligen?
Enligt 118 100 som har svaret på nästan allt så betyder DELAKTIGHET en aktiv
medverkan i något.
Enligt ICF är DELAKTIGHET en personen engagemang i en livssituation, där
engagemang menas med att delta, att ingå i eller vara involverad i ett
livsområde.
De sista dagarna har jag haft mycket funderingar kring min egen DELAKTIGHET i
Niklas liv. Jag känner att han inte gjort mig delaktig i sitt liv så som jag hade
önskat. Så som jag gjort honom delaktig i mitt liv.
Speciellt nu när jag haft ett par dåliga månader, då jag mått riktigt dåligt och
gråtit från och till i mängder - då känner jag givetvis ett större behov av att vara
delaktig i hans liv.
Och visst är det så att man strävar efter DELAKTIGHET i det mesta i livet.
Man vill vara delaktig i saker som rör ens och ens partners liv.
Att, i en relation, göra varandra delaktiga borde vara en naturlig sak. Inte något
som ska vara framtvingat eller påtvingat. Det borde ske av sig själv.
När jag då gör honom delaktig i så gott som allt i mitt liv, förväntar jag mig
desamma tillbaka av honom. Det är enligt mig inte för mycket begärt.
Det är ju inte enbart jag som velat flytta ihop och leva tillsammans.
ELLER!?
Man kan ju börja undra
Enligt 118 100 som har svaret på nästan allt så betyder DELAKTIGHET en aktiv
medverkan i något.
Enligt ICF är DELAKTIGHET en personen engagemang i en livssituation, där
engagemang menas med att delta, att ingå i eller vara involverad i ett
livsområde.
De sista dagarna har jag haft mycket funderingar kring min egen DELAKTIGHET i
Niklas liv. Jag känner att han inte gjort mig delaktig i sitt liv så som jag hade
önskat. Så som jag gjort honom delaktig i mitt liv.
Speciellt nu när jag haft ett par dåliga månader, då jag mått riktigt dåligt och
gråtit från och till i mängder - då känner jag givetvis ett större behov av att vara
delaktig i hans liv.
Och visst är det så att man strävar efter DELAKTIGHET i det mesta i livet.
Man vill vara delaktig i saker som rör ens och ens partners liv.
Att, i en relation, göra varandra delaktiga borde vara en naturlig sak. Inte något
som ska vara framtvingat eller påtvingat. Det borde ske av sig själv.
När jag då gör honom delaktig i så gott som allt i mitt liv, förväntar jag mig
desamma tillbaka av honom. Det är enligt mig inte för mycket begärt.
Det är ju inte enbart jag som velat flytta ihop och leva tillsammans.
ELLER!?
Man kan ju börja undra
Titta vem som hälsat på mig idag.
Jo det var min underbara vän Linda och lilla lillspiken Amanda.
Deras besök vad precis vad jag behövde idag. ♥
... och det blir ju inte bättre
Han gör ju inte saken bättre när jag blir ledsen titt som tätt.
VARFÖR GRÅTER JAG SÅ MYCKET?
SKA DET VARA SÅHÄR?
VARFÖR TÄNKER HAN INTE?
Känslan att vara bortglömd och inte behövas...
Niklas är på hockey och jag känner mig så otroligt ensam.
På senare tid har jag funderat mer kring vilka situationer som jag blir ledsen. Idag när Niklas bara kom hem en sväng, för att åka snabbt vidare till hockeyn, så förstod jag i alla fall en sak som gör att jag mår dåligt och blir ledsen.
Det är helt enkelt så att jag känner mig så ensam. Så hemskt, otroligt ensam.
För Niklas har massor med vänner här uppe runtomkring som jag inte har. De jag gärna umgås med bor en bit utanför stan eller i alla fall inte i närheten av mig. Min familj som jag älskar över allt annat är 60 mil bort.
Det är rätt lätt att känna sig glömd och utanför. Och lämnad.
För det är faktiskt så jag känner det. Att jag blir lämnad.
För de jag kallar vänner klarar sig fint utan mig, min familj behöver mig inte utan lever sina egna liv i en annan del av Sverige.
Niklas lever sitt liv och träffar alla de vänner som han har, som jag saknar.
Det kanske inte är så, men det känns som att Niklas hade kunnat leva sitt liv utan mig. Ibland känns det som att jag lika gärna kunnat gå upp i rök.
Det känns som ingen här hade märkt någonting.
Kanske är jag dyster, men jag behöver känna mig älskad.
Och bekräftad.
Och behövd.
MEN VEM FYLLER EGENTLIGEN MIG MED DOM KÄNSLORNA?
NÄR JAG VERKLIGEN BEHÖVER DET!?
Jag fasar redan för de perioder då Niklas ska iväg och åka skidor. För det kommer han att göra säker 3-4 gånger vad som än händer och vad jag än tycker. Resor då han och grabbarna åker skidor, bränner pengar, dricker som svin och roar sig för fullt.
För eftersom min självkänsla är noll och jag inte känner mig varken sedd, hörd eller älskad så som jag vill och behöver, så kommer jag bara oroa mig för vilka snygga after-ski brudar det finns i fjällen. Och med den mängden sprit som de killarna häller i sig kommer jag vara ett nervvrak när jag tänker på allt som kan hända.
Vara ett nervvrak, jag är redan ett, eftersom alla dessa känslor och tankar kommer fram nu. Bara av att Niklas knappt visar mig några känslor eller knappt pratar med mig innan han hastar vidare till hockeyn med sina vänner.
Läckberg
Jag har verkligen kommit in i mitt läsande igen.
Så idag fick jag ett ryck och gick in på Sundbybergs Bibliotek. Där fixade jag ett lånekort, letade rätt på Olycksfågeln och lånade hem den. För jag vill läsa klart Camilla Läckbergs serie innan jag ger mig på någon annan kriminalroman.
Någon som jag verkligen har fastnat för är Camilla Läckberg.
Har läst det tre första böckerna:
Isprinsessan Predikanten Stenhuggaren
Hittade den fjärde boken, Olycksfågeln, i Niklas mammas bokhylla, men har inte brytt mig på att fråga om jag får låna den. Niklas har sagt att han skulle fråga när han varit där, men det har på något vis inte blivit av.
Så idag fick jag ett ryck och gick in på Sundbybergs Bibliotek. Där fixade jag ett lånekort, letade rätt på Olycksfågeln och lånade hem den. För jag vill läsa klart Camilla Läckbergs serie innan jag ger mig på någon annan kriminalroman.Började läsa boken för kanske en timme sedan, men blev avbruten då Niklas kom hem och vi åt. Men nu är jag ensam och redo att fortsätta läsandet där jag avslutade det.
Givetvis läser jag också andra böcker, men det finns så många kvinnliga kriminalroman författare att jag är rädd för att blanda ihop alla. Därför läser jag lite lättsammare böcker vid sidan av.
Fitness Club - Sundbyberg
Idag tog jag äntligen tag i mig själv -
Jag gick ner till Fitness Club och köpte mig ett halvårs kort.
Har varit på väg länge, men det har aldrig blivit av.
Så igår kände jag att jag måste ta tag i mitt liv och min träning. Om jag inte börjar träna regelbundet NU så kommer jag inte att träna på hela vinterhalvåret.
Det är ju så lätt att isolera sig hemma då det börjar bli mörkt och ruggigt utomhus. Om man inte hunnit bygga upp någon slags "rutin" eller "vana" till att träna, innan det blir alltför mörkt, så är det verkligen kört.
Så väl känner jag mig själv.
Så efter att kortet var köpt så blev det en snabb sväng (40 min) på konditions maskinerna. Mest för att börja med något lite lätt, men också för att försöka bygga upp konditionen med en gång.
Jag ser fram emot att börja träna minst 2 gånger i veckan och att få ordning på konditionen och på kroppen överlag.
Sedan jag träffade Niklas har jag gått upp 5-6 kilo. Och nu när vi blivit sambos så fruktar jag att det kanske blir ännu fler kilo som läggs till.
Vilket skulle vara en mindre katastrof.
Jag är ju så oerhört missnöjd med min kropp för tillfället.
Men inte dags att hänga läpp... nu är det bara att köra så det ryker.
Sminkning hos E
Jag är totalt värdelös på att sminka mig, men idag har E visat mig de viktigaste grunderna. Så kanske blir jag smink-tokig jag med, så som de flesta tjejer är.
Nu har jag i alla fall bestämt mig för att satsa lite pengar på bra hudprodukter och på en bra bas make up. För om grunden bara är bra kan jag bygga vidare senare, om jag känner mig intresserad.
Så nu blir det att logga in på Make Up Stores hemsida för att räkna på saken...
Dagens tankar kring... tolkning
Och inte menar jag TOLKNING som i att tolka mellan olika språk. Utan TOLKNING som i att tyda ett ords betydelse i ett sammanhang.
Alla tolkar vi saker och ting på olika vis. I vissa sammanhang har man valt att tolka saker positivt, i andra sammanhang har man valt att tolka saker negativt.
Nu den sista tiden har jag haft en tendens att tolka saker som hänt och saker som folk sagt, på ett negativt vis. Och visst har jag märkt att det är lätt att komma in i den spiralen. Den där negativa spiralen där det är lättare att ta åt sig det negativa. Fastän det bara finns 1 negativ sak bland 10 positiva saker så har jag valt att koncentrera mig på och ta åt mig det negativa. Och faktiskt, till och med förstorat upp det negativa mer än vad som varit nödvändigt.
Men nu känns det som att det har vänt.
Och vilken underbar känsla det är. När man känner att glädjen kommer tillbaka. Även om helgen har haft tuffa stunder, fast de har varit väldigt korta och få stunder, så känner jag att jag är på rätt spår.
Nu känns tillvaron enklare och jag väljer att tolka saker till det positiva.
För vad tjänar jag på att tolka saker negativt?
Vår nya hall
Kolla vårt fina nya nyckelskåp. Inköpt på FOLKHEMMET på nya Bromma Blocks.
Lite dyrare, men passar perfekt i hallen och både jag och Niklas är hur nöjda som helst.
Vi köpte även en liten kroklist att ha i hallen.
Stilren och snygg. Så det blir nog mer handlande på FOLKHEMMET i framtiden.
Dagens tankar kring... projektion
projicering, inom psykologin omedveten överföring av obehagliga eller komplicerade tankar och känslor på t.ex. personer i omgivningen.
Så lyder Nationalencyklopedins beskrivning av PROJEKTION.
Fick upp ögonen för det när jag läste Kay Pollaks bok "Att växa genom möten".
Han skriver så bra:
"Man överför på andra ett problem man har inom sig. Man lägger ut sitt eget problem på någon oskyldig. Därmed slipper man att se sig själv. Det är så de flesta av oss har blev lärda att enkelt "lösa" problem här i världen. Genom att lägga ut orsaken till det egna problemet på någon annan. Detta är naturligtvis föga utvecklande".
Och visst är det så att man själv kommit på sig med att skylla sina egna problem på andra. Ibland medvetet, ibland omedvetet.
Kan det vara så att jag försöker hitta fel på folk för att få mig själv att verka bättre? Det hoppas jag verkligen inte, för det skulle ju vara hemskt.
För visst har jag dålig självkänsla och känner mig inte säker på mig själv, inte alls. Men jag hoppas verkligen inte att jag gör på det viset. Ska i alla fall verkligen börja tänka på det. För att undvika att det händer.
Dagens tankar kring... bekräftelse
Alla människor behöver känna sig älskade och bli bekräftade.
På något vis måste jag försöka bygga upp självkänslan
Det är livsnödvändigt och naturligt att bli sedd, älskad och få fysisk kontakt.
Det är också genom bekräftelsen som vi får en grundläggande sund och stark självkänsla.
Nu är det ju så att min självkänsla är lite körd i botten. Jag har kanske aldrig någonsin haft en stark självkänsla, men nu är den verkligen noll.
Därför kan jag själv komma på mig själv att ha ett stort bekräftelsebehov.
Jag måste få bekräftat för mig att jag är omtyckt och älskad.
Visserligen behöver jag inte ha bekräftelse hela tiden, på t.ex. jobb.
Men på hemmaplan har jag ett bekräftelsebehov som inte blir stillat.
Särskilt nu när jag lätt blivit grinig och irriterad så har även Niklas bekräftelse
av mig minskat. Med all förståelse.
Kanske tycker han mindre om mig nu än vad han gjort innan.
Visst är det lika jobbigt för honom som för mig när jag mår sämre.
Men jag känner verkligen att jag inte kommer kunna ta mig tillbaka till en bra
och stabil självkänsla om jag inte får mer bekräftelse av honom.
För nu, när det känns som jag redan ligger ner, då kan vissa saker han gör eller
säger (eller framför allt det han INTE gör eller INTE säger) kännas som en spark
rätt i magen.
Inte för att jag tror att han tänker på det, men det blir verkligen jättejobbigt när
jag långt ifrån alla gånger känner mig älskad och omtyckt.
Och visst, jag ska inte behöva honom för att skaffa mig en bra självkänsla. Det
borde jag kanske kunna bygga upp själv. Men sanningen är att det är med honom
jag lever mitt liv. Och när jag inte får den bekräftelse jag behöver få från honom
känner jag mig med en gång oälskad.
På något vis måste jag försöka bygga upp självkänslanoch en del i det är att jag skriver i min "Må bra"-bok.
Får se vad nästa steg är..
Får hoppas att Niklas orkar stötta mig..
Får hoppas att Niklas orkar kämpa med mig..
...
Det är svårt att släppa saker som gjort en sårad.
Det bästa hade säkert varit att släppa det, men det går inte.
Man känner sig besviken och sårad, men mest ful och oälskad.
Gjort är gjort, men det gör fortfarande ont.
Om jag bara visste hur jag ska göra...
♥ Haningeflickorna ♥
Idag var jag och besökte Linda och Amanda. 
Underbart att se dom bägge.
Helt underbart att veta att man har någon här
i Stockholm som man kan prata ordentligt med.
Någon som man kan lämna ut sina tankar till.
Någon som förstår.
Som inte bara lyssnar, utan också kommer
med sina egna tankar, tips och råd.
Det blev mycket prat om både det ena och det
andra. Sådant som jag inte kan diskutera med
Niklas eftersom jag blivit lite rädd att ta upp
saker och ting numera.
Kanske illa, men jag orkar inte.
Men besöket hos Linda gjorde gott.
Och visst kunde man inte annat än längta efter att ha en egen liten "knodd". ♥
När man fått bära runt på, busat och fått köra det lilla söta charmtrollet Amanda i vagnen idag så kommer man på sig själv att längta.
Någon dag är det väl dags för en själv, men saker och ting måste börja kännas stabila först. Just nu känns allt väldigt ostabilt, i alla fall i mitt huvud.
Har för mycket saker att fundera på som jag inte orkar eller vågar ta upp på hemmaplan numera.. tyvärr.
Wayne's med bästa E
Må-bra-boken
Äntligen har jag hittat ett sätt som kanske får mig upp ur den svarta grop jag på något vis ramlat ner i.
Min alldeles egna Må-bra-bok, med inspiration från Mia Törnblom.
Den är uppbyggd med rubrikerna:
- Bra
- Tack
-
Hjälp
Det kan vara saker som jag gjort eller kanske saker som jag sagt.
Under rubriken TACK skriver jag minst 1 sak som jag är tacksam över.
Det hjälper mig att uppskatta de saker jag faktiskt har, istället för att vara
bitter över de saker jag saknar.
Under rubriken HJÄLP skriver jag minst 1 sak som jag behöver hjälp med.
För att stärka mig inför morgondagen och framtiden. För att stärka mig själv.
Även om jag bara skrivit sedan 1/10, så känner jag att det redan ger så mycket.
Att få ta fokus frå situationer som är jobbiga, situationer som gör en arg och
irriterad, situationer som gör en frustrerad och arg.
Istället får jag fokusera på det jag verkligen ska vara tacksam och glad över.
Jag får tillfälle att stärka min självkänsla och bygga upp mig själv igen.
Tanken är att man efter ett tag ska införa rubriken MINDRE BRA, men jag har bestämt mig för att vänta med den tills årsskiftet 2010/2011. Just nu behöver jag bara boosta mig själv med positiva saker, så att jag kommer på rätt köl så fort som möjligt. Så att jag börjar känna igen mitt gamla vanliga GLADA jag
och få stopp på de där hemska känslorna och gråtattackerna.
Sanningen är att jag känner på mig att detta kommer funka och ärligt så tror jag att jag kommer att bli en lugnare och mer tacksam person att ha att göra med :)
Dagens tankar kring... vänskap
"Vänskap är en typ av social relation, i vilken de båda parterna hyser ömsesidig tillit till varandra"
Så förklarar wikipedia ordet VÄNSKAP.
De skriver även att en vän visar följande på ett enhetligt sätt:
Så förklarar wikipedia ordet VÄNSKAP.
De skriver även att en vän visar följande på ett enhetligt sätt:
- Tendensen att önska det som är bäst för andra.
- Sympati och empati.
- Ärlighet, kanske i situationer där det kan vara svårt för andra att säga sanningen, särskilt när det gäller att peka ut de upplevda fel av en motsvarighet.
- Ömsesidig förståelse och medkänsla.
- Förtroende för varandra (kunna uttrycka känslor - inklusive den andras handlingar - utan rädsla för att bli dömd), kunna gå till varandra för känslomässigt stöd.
- Positiv ömsesidighet - en relation bygger på lika givande och tagande mellan de två parterna.
Nu på senaste tiden har jag funderat mycket kring det där med vänskap.Vad har jag för vänner?
Vilka är vänner och vilka är "bara" kompisar?
Vilka finns där när jag behöver dom?
Vilka finns jag där för när dom behöver det?
Det jag kommit fram till är att jag inte har så många bra nära vänner. Det kan låta konstigt, men jag har nog inget behov av dom heller, i alla fall inte för tillfället.
Istället för nära vänner har jag en underbar relation med min mor och min syster.
De är som både min familj och mina vänner. De finns där vad som än händer.
I både skratt och tårar.
Visst har jag kompis-relationer som jag hoppas kunna utveckla till vänner.
Visst har jag nå
gon vän som jag hoppas kunna utveckla en närmre relation till.
Men tiden får visa.
Och visst har jag lärt mig att inte ställa för höga krav på mina "vänner".
Visst kan jag sakna att ha vänner från barndomen. Folk som känner en sen gammalt, som man upplevt saket tillsammans med. En person som alltid funnits där.
Men en sak är ändå säker - att jag hellre har få nära vänner än 1000 ytliga kompisar.
"Den som håller sig god vän med alla är inte vän med någon.."
Nytt?
Funderar på att ordna om i bloggen.
Byta design, skriva om annat.. helt enkelt ändra om.
Får se när det görs och hur det blir.
Men jag har en plan.
Byta design, skriva om annat.. helt enkelt ändra om.
Får se när det görs och hur det blir.
Men jag har en plan.
*tuff tuff*
Har varit fullt upptagen i helgen eftersom jag varit hemma i Skåne.
Har inte suttit vid en dator sedan i tosdags middag. Helt underbart skönt. 
Tänk att man kan vara så van vid att sitta vid datorn så ofta.
SKÄRPNING LINDA!
Nu ska jag utnyttja de sista minutrarna med min familj. Sen åker tåget mot Stockholm. Tiden går fort. FÖR FORT!
SKÅNE
Längtar så hem till Skåne.
Speciellt när jag inte är på det bästa humöret idag.
Känns faktiskt himla skönt att få komma hem.
För även om jag bott här i Stockholm i 3 år, så räknas Skåne alltid som "hemma".
Äntligen ska man få umgås med familjen.
De människor som alltid finns där, i vått och torrt.
Speciellt när jag inte är på det bästa humöret idag.
Känns faktiskt himla skönt att få komma hem.
För även om jag bott här i Stockholm i 3 år, så räknas Skåne alltid som "hemma".
Äntligen ska man få umgås med familjen.
De människor som alltid finns där, i vått och torrt.
